Här är ankdammen med mina ankor. Dammen fylldes igen när vi grävde ut källaren under huset 1955
Claessons Pelle Klassons webb Senast ändrad 2009-01-18 Åter till förstasidan
Pelle: Om min familj, Claessons
Flisby Klassons (Gunnars föräldrar)
Stenäng
Carlgrens (Anna-Lisas föräldrar)
Här är ankdammen med mina ankor. Dammen fylldes igen när vi grävde ut
källaren under huset 1955
Det här är bilen som jag började ratta. Och vår bensinmack i
Stenäng. och där jag såg mig som föreståndare.
En sommardag det året då vi hade ett sommarbarn
En gång när jag cyklade till Tidaholm (för tandläkarbesök) fick jag se
från Stockholm hos oss.
det här kortet i skyltfönstret hos en fotograf på Torggatan.
Jim, vår hund, och framför verandan i Stenäng.
På den tiden då det Axel Granath från Jönköping är på besök och jag har plockat fram brorsans
motorcykel för att visa vad
alltid var snö..... jag kan.
Det har i alla tider varit mycket hysch hysch kring barn utanför äktenskapet.
Detta blev jag och min bror Lasse medvetna om
efter det att vår far hade dött. Mor gruvade sig att berätta. Men hon var
tvungen. Vid bouppteckningen skulle det ju avslöjas
för oss barn att vi hade ett halvsyskon. Far hade alltså ett barn med en flicka
från tiden innan han träffade mor Anna-Lisa.
Detta hade han berättat för henne redan innan de gifte sig. Han skulle också
troget ha betalat underhåll fram till dess
flickan fyllde 18.
. Anna-Lisa var väldigt mån om att detta inte skulle komma ut till
Härjaborna. De hade gång på gång skjutit upp att
berätta för oss barn hur saken låg till. Men det hade hela tiden stått i
kyrkböckerna, så det var väl troligt att det var känt hos
några. Men i samband med Gunnars död så måste det bli känt även för mig och bror
min.
Flickan hette Gertrud och blev som äldre bosatt i Bankeryd.
Hon avböjde att komma till fars begravning och hon
hade inga anspråk på arv. Hon ringde till min bror Lasse några år senare.
Samtalet ledde senare till hon inbjöd honom och
mor Anna-Lisa att besöka henne i Bankeryd. Så blev det också. De var hos Gertrud
för en kopp kaffe på hemvägen
från ett ärende i Jönköping. Det var inget dramatiskt möte. Mor var som vanligt
lite "fin i kanten" och reserverad.
Kanske jag också, har Lasse berättat, för Gertrud ville nog gärna få mera
kontakter. Han sköt det hela på framtiden
och sedan har lång tid har runnit iväg. Gertrud berättade att hon vetat hela
tiden att Gunnar bodde
i Stenäng och hade familj där. Hon hade vid ett par tillfällen åkt förbi och
tänkt stanna och hälsa, men modet svek henne.
Lasse och hon ringde senare till varann med långa mellanrum. En
gång svarade en dotter och de pratade lite. Dottern lät
förstå att Gertrud gärna ville ha bättre kontakter. Nu blev det tyvärr inte så.
Men fortfarande utbyter Lasse julkortkort
med henne.
