Hökensås     Pelle Klassons hemsida   Senast ändrad 2009-01-16   Åter till förstasidan

Hökensås

Hela den mäktiga höjdsträckning som sträcker sig upp längs Vätterns västra sida upp till Hjo kallas
Hökensås. Den är en del av det så kallade Sydsvenska höglandet. De socknar som berörs i denna
beskrivning är främst Härja, men också till en del Velinga, Daretorp, Brandstorp, Gustaf Adolf
Utvängstorp och Vättak. Se också Vartofta härad.
    I väster och öster, längs Tidans dalgång och utmed Vättern har det funnits goda möjligheter att odla jorden.
Där har det tillkommit större sammanhängande jordbruksbygder med stora gårdar som Gimmene,
Grimmestorp, Ettak, Torp och Holmagården längs Tidandalen och Häldeholm och Skämningsfors
utmed Vättern.
    Men däremellan har det varit en obygd med berg, mossar och sankmarker. Här fanns sedan urminnes
tid en skogstrakt som betraktades som Kronans. Jorden uppodlades efterhand och byar och sätesgårdar
bildades. När Visingsborgs grevskap bildades på 1600-talet kom denna allmänning att tillhöra grevskapet.
Detta föranledde en lång rad tvister. Hursomhelst, när grevskapet upplöstes blev det åter en
kronoallmänning.
    På 1800-talet genomfördes en lantmäteriförrättning som innebar att det bildades enskilda fastigheter
och Hökensås Häradsallmänning.
  
1950-tal
Man pratade i allmänhet om "Kroneskogen". Där fanns det fina "krösamarker". Kvinnorna som underhöll
varandra med sin sjukdomsbeskrvningar var du kärnfriska för några veckor. De kom farande med stora
lådor på sin cyklar på förmiddagen och ledda sin cyklar hem framåt kvällen med dyrbar last av fina lingon.
För många var det kanske årets enda reda pengar.
   Jag och Olle var ofta på kroneskogen för att cykla runt på vägarna och hetta på roliga saker. En sådan
var att plocka upp musslor i Hållsdammsbäcken och se om det fanns någon pärla. Trots hundratals musslor,
kanske tusentals, hittade vi aldrig någon mussla större än ett knappnålshuvud.
    En annan rolig sak var att börja gunga ett dött träd. Det fanns många av dem på de torra markerna. Om
trädet bröts av nere vid marken var det skoj. Men ännu skojigare var det om det inte bröts av vid foten
utan kunde sättas i svaj med allt större svängningar så att toppen så småningom bröts av. Och då gällde det
att kvickt kunna hoppa undan så att inte vi inte fick toppen på trädet över oss.
    Vid den gamla kvarndammen i Svedbrokvarn fiskade vi bäcköringar då och då. Vi turades om att hålla
utkik efter skogvaktaren, som skulle kunna komma och sätta fast oss. Vi eggande upp varandra med de
hemskaste historier om har han skulle kunna straffa oss.
    Så kunde vi också ibland plocka blommor och cykla ända ner till Falks grav och sätta dem i vas där.
Vi visste ju att det fanns berättelser om att okända skogsväsen försåg den gamle dråparens grav med
färska blommor.
   
Sida närmast över: Härja
Undersidor:    Administrativa förändringar    Häradsallmänning    Naturområdet    Sportfiske             

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Observera: Noteringarna är bara ett påbörjat arbete! Av  pelle.klasson@telia.com
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++